I det senaste avsnittet av Framgångspodden gästar Janne Andersson, tidigare förbundskapten för det svenska herrlandslaget i fotboll. Samtalet blir både öppet och personligt. Det handlar om hans tid som förbundskapten, reaktionen på Sveriges VM-kvalificering efter hans avgång, den dramatiska prostatacancerdiagnosen inför VM 2018 och hans syn på ledarskap. Janne Andersson delar också med sig av sitt engagemang för barncancerfonden och hjälparbete i Ukraina.
Programledaren inleder med en fråga om hur Janne kände sig när Sverige tog sig till VM efter hans tid. Frågan antyder eventuell bitterhet, men Janne avvisar den bestämt. Han ser det som en taskig människosyn att tro att han skulle vara missnöjd. Han har fortfarande kontakt med många spelare och ledare och vill att svensk fotboll ska lyckas.
”Hade han levt när jag blev förbundskapten så hade han dött av chocken. Han hade varit så stolt så han hade inte överlevt det”, säger Janne om sin pappa som dog för runt 25 år sedan. Den stoltheten över att ha nått landslagsnivå genomsyrar samtalet.
Avslutet som förbundskapten
Janne Andersson lämnade uppdraget den 31 december 2023 när Sverige inte kvalificerade sig till EM. Han beskriver att det var tråkigt men inte oväntat. Han konstaterar att det är normalt i fotbollsbranschen att resultaten sviktar mot slutet av en lång era, särskilt efter flera förlängningar. Man når inte alltid upp till förväntningarna, och då får kontraktet löpa ut.
Han ångrar inte de stora dragen i sitt ledarskap. Tvärtom menar han att han utvecklades kraftigt under åren – från att ha noll landslagserfarenhet 2016 till att vara en betydligt bättre förbundskapten de sista åren. De små besluten kring byten, laguttagningar och spelsystem kan alltid diskuteras i efterhand, men de övergripande principerna kring förberedelser och kultur står han bakom.
På frågan om efterträdaren Graham Potter svarar Janne positivt. Han har träffat Potter tidigare och beskriver honom som en bra människa och en bra tränare – en stark kombination för rollen.
Övergången från det intensiva förbundskaptensjobbet till ett liv där han själv styr sin tid har gått oväntat smidigt. De sista 1,5 åren med skador, svaga resultat och press tog mycket energi. När det stod klart att EM inte skulle bli av kände han sig redo att kliva av. Idag tackar han nej till tränarjobb och trivs med föreläsningar och andra engagemang. ”Då var då. Nu är nu”, summerar han.
Cancerbeskedet mitt i VM-förberedelserna
Den mest gripande delen av avsnittet handlar om maj 2018. Precis när landslaget samlas inför VM får Janne beskedet att han har prostatacancer. Han hade under våren haft problem med urinering och genomgått undersökningar. Beskedet den 22 maj blir en chock.
Första tanken är: ”Ska jag dö?” Diagnosen kommer samtidigt som han står inför ett av karriärens största äventyr. Känslorna är överväldigande. Han vill inte åka till VM utan vill opereras direkt. Läkaren Andreas och landslagsläkaren Anders Valentin övertygar honom dock om att cancern är liten och inte akut. Operationen kan vänta till efter sommaren.
Under VM lyckas Janne stänga av tankarna under matcher och träningar. Fokus ligger helt på laget. Men på kvällarna, när han är ensam, kommer de tunga funderingarna: Tänk om det sprider sig? Tänk om operationen leder till impotens eller inkontinens?
Operationen genomfördes den 5 december samma år. Janne beskriver hur han rullas in i operationssalen och säger till läkaren: ”Ta bort skiten.” När han vaknar får han beskedet: ”Skiten är väck.” Det är ett ögonblick av stor lättnad som fortfarande berör honom när han berättar om det.
Operationen gick utmärkt. Janne är idag cancerfri, har full funktion och går på årliga kontroller. Han använder sin historia för att uppmana andra män, särskilt över 50, att testa sig regelbundet via PSA-blodprov. Han tjatar på sina kompisar och betonar att tidig upptäckt kan rädda liv och ge bra utfall.
Knipövningar och praktiska råd
Janne lyfter också vikten av knipövningar för bäckenbottenmuskulaturen. Han körde dem flitigt före och efter operationen. Det är något alla män bör göra oavsett ålder för att motverka åldersrelaterade problem. Han ger konkreta tips: ligga ner, knipa ihop musklerna några sekunder och upprepa. Podden avslutas nästan med ett humoristiskt men allvarligt råd: testa dig och börja knipa.
Barncancerfonden – det viktigaste uppdraget
Efter att ha slutat som förbundskapten blev Janne ambassadör för Barncancerfonden och ”förbundskapten” för deras symbollag. Varje år tas ett lag ut med elva barn som drabbats av cancer – olika åldrar, diagnoser och behandlingsstadier. De träffas för att uppleva fotboll, träffa spelare och bidra till insamlingar.
Det är både fint och tufft. Första året dog två barn i laget, andra året ett. Janne berättar om Alicia, Knut, Levi och lilla Oliver som kom ut från ett halvårs isolering. Han har besökt en av barnens grav på Skogskyrkogården och träffat föräldrar som förlorat barn men ändå vill delta i verksamheten.
Ett barn om dagen drabbas av barncancer i Sverige. Överlevnaden ligger på 88 procent, men många får livslånga biverkningar. Janne driver på för mer målsökande behandlingar som är snällare mot barnen. Han uppmanar alla att delta i Fotbollströja fredag den 29 maj – ta på sig en fotbollströja och swisha till forskningen.
Han beskriver detta som sitt viktigaste förbundskaptensuppdrag hittills.
Hjälp till Ukraina och Blåljus i samverkan
Janne har också engagerat sig i Blåljus i samverkan, där svensk ambulans-, brand- och polis-personal samlar in fordon och utrustning till Ukraina. Han körde själv ner en ambulans som gått 56 000 mil från Region Halland tillsammans med barndomsvännen Micke Syd. I Lviv lämnades fordonet över och kördes direkt mot fronten.
Besöket på rehabcentret Unbroken var chockartat. De enda med alla lemmar intakta var personalen. Janne beskriver hur det känns att köra in i ett land i krig – en verklighet som Sverige länge varit förskonad från.
Världsläget och personliga reflektioner
Samtalet berör också det förändrade världsläget sedan 2020 – kriget i Ukraina, covid och ökade spänningar globalt. Janne är bekymrad, särskilt för barnbarnens skull. Han citerar Tage Danielsson om vikten av att kunna skratta och leva trots allt dystert. Annars blir tillvaron outhärdlig.
Han reflekterar över ledarskap och sanning. Som ledare har han alltid strävat efter att stå för det han säger och bygga förtroende. Han ser tendenser till att extrema uttalanden normaliseras och att gränser flyttas stegvis.
Ledarskap: Var bra på det som är gratis
En central del av avsnittet handlar om ledarskap. Janne betonar vikten av att vara bäst på det som kostar inget: attityd, respekt och vardagshyfs. Att säga tack, visa hänsyn och inte skylla på omständigheter. Han menar att man kan ställa höga krav samtidigt som man är en snäll människa – det är ingen motsättning.
Han berättar historien om Thomas Virksdauskas, en lojal litauisk mittback i Halmstad som petades till förmån för en yngre spelare. Thomas reste sig, sträckte fram handen och sa: ”Janne, du är bossen. Jag är proffs.” En fin illustration av respekt i en tuff situation.
Inför VM 2018 ringde Janne tre spelare personligen och meddelade att de inte kom med i truppen. Det var tunga samtal. De spelarna kanske aldrig får chansen att uppleva ett VM. Som ledare måste man ta svåra beslut men göra det med respekt och förklaring.
Lyssnarfrågor
Janne svarar på lyssnarfrågor om hur det kändes att bli tillfrågad som förbundskapten (stort och overkligt), hur man stöttar spelare som mår dåligt (relationer är grunden) och om tro (uppvuxen i religiös miljö men inte själv utövande – uppskattar kyrkogårdars lugn). Han konstaterar att fotboll kräver både fysik och rätt mindset.
Avsnittet avslutas med en tanke om vad hans pappa skulle ha sagt på dödsbädden: sannolikt uttryck av enorm stolthet.