I dagens samhälle, där många känner sig fångade i ett evigt ekorrhjul av jobb, konsumtion, sociala medier och ständiga prestationskrav, sticker Kalle Flodins historia ut som ett levande bevis på att det går att välja en annan väg.
Kalle Flodin är filmskapare, YouTuber och pappa som lämnade Stockholm bakom sig för ett enkelt och ibland mycket krävande liv i en över 115 år gammal oisolerad timmerstuga mitt i den norrländska skogen. Tillsammans med sin flickvän Christine från Danmark, deras son August och de två sibiriska huskiesarna Tus och Nala har han skapat ett liv som handlar om frihet, närhet till naturen, självförsörjning och ärliga vardagsutmaningar.
Kalles YouTube-kanal har vuxit sig stor just för att han inte säljer en polerad dröm. Han visar både de vackra drönarbilderna över skogen och de hårda verkligheterna: kalla vintrar med temperaturer ner till minus 25 grader, mygg som gör juni nästan outhärdligt, renoveringar som aldrig verkar ta slut, ekonomisk press, sorg och mentala strider. Samtidigt förmedlar han en stark känsla av mening, tacksamhet och kontroll över sin egen tid. Hans resa började i ett av de mörkaste kapitlen i hans liv och har utvecklats till en kontinuerlig reflektion över vad som egentligen är viktigt.
Låt oss gå igenom hela historien steg för steg, från det absoluta bottenläget 2017 till dagens liv med familj, renoveringar, samhällsreflektioner och planer för framtiden. Allt bygger på Kalles egna öppna berättelser i videorna.
Det absoluta bottenläget – dumpad, avskedad och nästan pank
Januari 2017 var en av de tyngsta perioderna i Kalle Flodins liv. Han hade precis blivit dumpad av sin flickvän, förlorat jobbet och hade knappt 2000 kronor kvar på bankkontot. Livet i Stockholm, som tidigare hade gett energi och möjligheter, kändes plötsligt tomt, stressigt och meningslöst. Han längtade efter något helt annat: tystnad, riktig skog, ingen stadsparker, inga grannar som trängdes och en chans att läka och börja om.
Medan han satt på tåget hem från sin mammas 60-årsfirande scrollade han rastlöst igenom Blocket och Hemnet. Plötsligt dök en annons upp som nästan kändes för perfekt. Det var en gammal tvåvånings timmerstuga i norra Sverige. Beskrivningen talade om en plats utan nära grannar, med en egen damm på tomten och en sjö bara några hundra meter bort. Stugan behövde renovering men var fullt beboelig. Den matchade exakt den bild han hade burit inom sig – en plats för återhämtning och ett nytt kapitel långt från stadens buller.
Han skickade genast länken till sin pappa, som reagerade direkt och ringde säljaren. Redan nästa dag åkte Kalle upp för att titta på fastigheten. När han klev ur bilen och andades in den kalla, rena skogsluften, såg den täta skogen runt omkring och kände den totala avskildheten, blev han omedelbart förälskad. Tomten var cirka 2 hektar stor – en långsmal rektangel som sträckte sig genom den råa naturen. På området fanns huvudstugan, två mindre gäststugor och ett bastuhus. Det var precis den typ av miljö som stod i skarp kontrast till Stockholms betong, trafik och konstanta ljud.
Priset var oväntat lågt för vad som ingick. Annonserat för runt 33 000 dollar (305 360 SEK) och efter förhandlingar köptes det för 28 000 dollar (259 093 SEK). För den summan fick han en hel liten gård i vildmarken. Men Kalle hade inga pengar. Han tog ett heltidsjobb och började spara extremt aggressivt, cirka 8000 kronor varje månad. Efter exakt fem månader hade han samlat ihop precis 40 000 kronor till handpenning.
Banken godkände först lånet med den summan, men sedan kom en oväntad baksmälla. Fastigheten omklassificerades som jordbruksfastighet, vilket plötsligt krävde 70 000 kronor i handpenning. Kalle saknade de extra 30 000 kronorna och fick låna från sina föräldrar – ett lån han betalade tillbaka inom ett par månader. Pappersprocessen blev en lång och stressande historia. Ägarna bodde delvis i USA, vilket gjorde att det drog ut på tiden i över ett halvår. Vid ett tillfälle riskerade han att förlora både handpenningen och drömmen på grund av bankens strikta regler. Det var en extremt påfrestande period, men till slut gick affären igenom.
Kalle såg stugan först som ett fritidshus medan han fortfarande bodde och arbetade i Stockholm. Men han började tillbringa allt mer tid där. Varje helg åkte han norrut, och han insåg snabbt att han kände sig mycket lyckligare i skogen än i staden. Till slut tog han det stora steget och flyttade dit permanent. Det var ett av de bästa besluten i hans liv – men också ett av de mest skrämmande. Det fanns inga garantier, inget lokalt jobb, 40 minuter till närmaste samhälle och vintrar som kunde vara extremt hårda, som den kalla vintern 2018.
Ekonomin – att pussla ihop ett hållbart liv i vildmarken
En av de vanligaste frågorna Kalle får är hur han egentligen försörjer sig. Svaret är att han aldrig har byggt sin ekonomi på en enda inkomstkälla utan istället sydde ihop ett lapptäcke av olika intäkter. I början startade han en lokal trail running-coachgrupp. Som certifierad löpcoach kunde han både tjäna pengar och samtidigt lära känna grannarna i det glesbefolkade området.
Han tog också emot uppdrag som eventvärd och retreatledare, ungefär en vecka per månad via gamla kontakter från Stockholm. Det gav runt 4000–5000 i månaden och räckte till det mest grundläggande som mat och bensin. I en video från 2020 öppnar han upp mer i detalj om sin ekonomi. Han hade då pausat de vanliga YouTube-uppladdningarna för att fokusera på betalda clientprojekt som filmfotograf och videograf. Intäkterna gick direkt till konkreta renoveringar som tak och dörrar. Tack vare stöd från Patreon-supporters kunde han börja behandla YouTube som ett riktigt deltidsjobb, något han uttrycker stor tacksamhet över.
Under en intensiv period på fyra veckor producerade han fem videor: två exklusiva för Patreon och tre åt kunder. Han och Christine åkte tillsammans på en arbetsresa till Göteborg och västkusten, med ett stopp i Danmark. De filmade vackra scener med vandring, ett renoverat gammalt kvarn som blivit bed & breakfast, bastu och jacuzzi. Resan blandade hårt jobb med par-tid, men det fanns också ärliga motgångar – de blev sura, grälade och fick kliva upp och ner ur bastun flera gånger för att få rätt bild. Kalle är noga med att säga att inget är fejk. Livet i stugan har både ljusa stunder och svåra dagar.
Han betonar gång på gång att det enkla livet kostar mycket mindre än stadslivet i Stockholm – ofta bara en tredjedel. Lägre boendekostnader, färre impulsinköp och ett mer medvetet förhållningssätt till vad man verkligen behöver gör att man klarar sig på betydligt mindre pengar.
Renoveringar som formar både huset och personen
Stugan var långt ifrån inflyttningsklar. Den var oisolerad, hade grundläggande el och saknade modern komfort. De första stora investeringarna blev en ny vedkamin för cirka 16 000 SEK, som Kalle själv drog 400 meter genom snön en vinterdag. Därefter följde full elomdragning för runt 25 000, installation av luftvärmepump, en total köksrenovering med nytt golv, isolering, skåp och kyl/frys, samt ett stort takarbete som han uppskattar till cirka 100 000 i material (vänner hjälpte gratis med själva arbetet). Fiberinternet installerades för cirka 22 000, och förvånansvärt fick han full fart på 1000/1000 Mbps trots den avlägsna platsen.
Totalt har renoveringarna sedan köpet kostat betydligt mer än själva köpesumman, och många projekt är fortfarande inte klara. Senare har han byggt en A-frame-stuga i skogen som framtida studio och kontor. Isolering är klar, ny dörr är monterad och traditionellt spåntak har levererats. Köket är nu nästan färdigt till 90 procent. En ny brunn borrades som skapade en artesisisk vattenkälla, vilket dramatiskt förändrade dammens färg från brun till nästan turkos. Trädgården har utvecklats med upphöjda bäddar där de odlar thai basilika, dragon, timjan, mynta, oregano, ringblomma, grönkål, pumpa och squash. Planer finns på flätat grenstaket mot djur, växthus, höns, lamm och ankor för att öka självförsörjningen.
I en av Q&A-videorna visar Kalle ärligt hur det ser ut när han är ensam – diskar som står i över en vecka, verktyg utspridda, en gammal glasshink och hundmat överallt. Han erkänner öppet att han är ganska slarvig när Christine inte är där och att hans städnivå skiljer sig rejält från hennes.
Vardagslivet – frihet bland mygg, kyla och magiska ögonblick
Livet utan rinnande vatten och med komposttoalett är ingen romantiserad saga. Vinterkylan kan vara brutal, myggen olidlig tidigt på sommaren, och ibland slutar vattnet från källan att rinna. De har då fått hämta dricksvatten från Christines föräldrar. Närmaste sjukhus ligger cirka 30 minuter bort, men de äldre grannarna är ofta hjälpsamma i krissituationer.
Kalle har upplevt starka naturupplevelser: ett lodjur som promenerade över gräsmattan en sommarkväll och en björn precis utanför sovrumsfönstret (Nala morrade och skrämde bort den). Han hugger inte längre all ved själv utan köper en del på grund av tidspressen från YouTube och renoveringar.
Trots utmaningarna älskar han friheten. I en Q&A lyfter han fram de tre bästa sakerna med naturen: ljuden (frånvaron av stadens brus och istället fågelsång och porlande bäck), privatlivet (att kunna gå ut naken utan att någon ser) och den rena, friska luften som slår emot en varje gång man kommer hem. Familjen firar midsommar med vänner – ibland 10–12 personer och upp till 25 hundar. De pratar mest engelska hemma men vill ge August en mix av svenska, danska och engelska.
Inflationens verklighet och jakten på självförsörjning
Inflationen har slagit hårt mot hushållet. Matpriserna har stigit 35–40 procent på bara två år säger Kalle i en video från 9 november 2025. Kalle gör i samma video en matinköpsrunda i det tidiga mörkret (redan becksvart klockan 15:30). Han hämtar rå opastöriserad mjölk direkt från en liten gård utanför Sveg, pratar länge med bonden och får ko gödsel på skorna utan att märka det. Sedan handlar han via Rekoring-systemet och köper lokalt kött, ost och en hel organlåda för runt 2900 SEK. Han jämför priserna med en video från två år tidigare och visar hur mycket dyrare det blivit.
Mat är deras stora lyx i livet. De prioriterar hög kvalitet och lokal produktion framför kläder eller resor. Det långsiktiga målet är tydligt: mycket större självförsörjning genom trädgård, djur och odling för att minska beroendet av stigande priser och stora system.
Reflektioner över samhället efter åren i skogen
Efter flera år i vildmarken har Kalles syn på det moderna samhället förändrats kraftigt. Han beskriver det som att ett moln lyfts från hans hjärna. Många saker som tidigare kändes normala – 9–5-jobb, konsumtionssamhälle, skolsystem och matindustri – känns nu främmande och onaturliga. Han använder starka metaforer som den kokande grodan och kalkonen på bondgården: vi litar naivt på att systemen ska fortsätta fungera tills de plötsligt sviker oss.
Han ifrågasätter matindustrin med greenwashing och ultrabearbetad mat, skogsbruket där bara cirka 10 procent gammelskog återstår och mycket är monokulturer, samt dagens föräldraskap. Med sonen August har perspektivet blivit ännu skarpare. De vill spendera så mycket tid som möjligt med honom och är kritiska till förslag om obligatorisk förskola från tre års ålder. De föredrar öppen förskola eller hemskolning på deltid senare.
Kalle har blivit mer proaktiv både i relationen och i livet. Hans råd är enkelt men kraftfullt: sluta säga ”en dag”. Gör idag till dag ett av förändringen.
De svåra stunderna som ingen video kan dölja
Inget liv är bara vackra bilder. I en mycket känslosam video från 2022 berättar Kalle om Christines missfall i december 2021. De hade precis fått veta att de väntade barn till juli och var överlyckliga. Sedan kom svåra magsmärtor, blödningar och missfallet sent en kväll. Det blev en lång och smärtsam medicinsk process med flera sjukhusbesök, infektion, hög feber och en operation under narkos. Kalle kände sig hjälplös i den avlägsna stugan. Han försökte vara stark medan han grät i bilen eller när han ringde sina föräldrar.
De tillbringade jul och nyår ensamma och utmattade. Samma dag dog Kalles farfar. De valde att dela historien för att normalisera missfall, som är mycket vanligare än många tror. Tidigare hade Kalle kämpat med svår depression efter uppbrottet 2017–2018. Terapi blev en viktig del av hans läkningsprocess. Idag är de fysiska utmaningarna, som ryggvärk från tungt arbete, oftast större än de mentala.
Relation, föräldraskap och framtidsdrömmar
Kalle och Christine har båda starka temperament och grälade mycket i början. Med åren har de lärt sig bättre kommunikation och inser att de alltid är på samma lag, särskilt när det gäller August. Kalle var ensam i början med hunden Tus för att läka, något han värderar högt även om han önskar att de hade hittat stugan tillsammans.
Nu är vardagen en balansgång där Christine tar mycket av babyvården medan Kalle arbetar med renoveringar och innehållsskapande. De bor tillfälligt delvis isär tills badrummet är klart i huvudstugan. Framtidsplanerna inkluderar badrum, växthus, fler djur, utökad trädgård och kanske att köpa och hyra ut stugor i området samt hålla workshops om odling, homesteading och personlig utveckling.
Kalle ångrar inte flytten ett ögonblick. Han skulle göra om valet igen utan tvekan. ”Det är det bästa beslut jag någonsin tagit”, säger han i en av videorna.
Varför det är värt allt – ett avslutande perspektiv
Kalle Flodins resa visar att det går att vända ett riktigt bottenläge till något djupt meningsfullt. Från att ha nästan inga pengar och känna sig förlorad i Stockholm till att äga en bit vildmark, bygga med egna händer, odla sin egen mat och prioritera tid med familj och natur. Det kräver hårt arbete, ett förändrat mindset och stöd från nära och kära, men belöningen är en känsla av frihet och kontroll över sin egen tid som få upplever.